Svensk Direktreklam AB

Uttalandedatum: 20190607
Diarienummer: 19-107
Anmälare: En konsument
Motpart: Svensk Direktreklam AB
Frågeställning: Utdelning av oadresserad reklam till hushåll som undanbett sig sådan genom anslag på brevlådan
DM-nämndens beslut: DM-nämnden finner att Svensk Direktreklam inte brutit mot god sed vid direktmarknadsföring genom att dela ut eller låta dela ut oadresserad reklam till anmälaren

Anmälarens uppgifter
Anmälaren har uppgivit att denne tagit emot oadresserad reklam från Svensk Direktreklam, trots att denne med en Nej tack-skylt på sin brevlåda visat att denne inte ville ha oadresserad reklam. Anmälarens skylt har suttit på brevlådan i 6 år och sitter fortfarande kvar lika synlig som innan.

Företagets uppgifter
Svensk Direktreklam har angett att företagets lokalkontor hade kontakt med anmälaren angående att man missat att hushållet tackar nej till reklam ungefär vid samma tid som anmälan gjordes till DM-nämnden. Företaget bad därför utdelaren, som är en mycket rutinerad och pålitlig person, att hålla koll på brevlådan extra noga. Det visade sig då att brevlådan saknade en tydlig nej-tack dekal vilket styrkts med en bild på anmälarens brevlåda. Det kan möjligen vara så att dekalen har lossnat och detta då är anledningen till att utdelaren har lagt reklam i brevlådan.

Under alla omständigheter beklagar företaget det inträffade. Utdelaren är informerad om vad som gäller och företaget hoppas och tror att det nu fungerar.

DM-nämndens bedömning
Enligt artikel C14 i Internationella handelskammarens (ICC) ”Regler för reklam och marknadskommunikation” ska marknadsföraren respektera system som ger konsumenter möjlighet att visa att de inte vill ha oadresserad direktreklam. Ansvar för att reglerna efterlevs åvilar enligt artikel 23 i samma regelverk den vars produkter marknadsförs, reklambyrån eller annan kommunikationsproducent samt utgivaren, medieföretaget eller annan uppdragstagare/ leverantör.

Branschorganisationen SWEDMA har i sitt ”Program om god sed vid direkt marknadsföring som inte begärts” angivit att det strider mot god sed vid direktmarknadsföring att dela ut oadresserade kommersiella reklamförsändelser till hushåll som genom klart och entydigt anslag vid brevlådan avböjt sådana försändelser (s.k. stoppdekal eller Nej tack-skylt).

I 5 § marknadsföringslagen (2008:486) framgår det att all marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed och i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. DM-nämnden har vid flera tillfällen uttalat att nämnda regler ger uttryck för god sed vid direktmarknadsföring.

Slutligen bör det även noteras att det följer av 21 § samma lag att utdelning av oadresserad direktreklam inte är tillåten om konsumenten tydligt motsatt sig detta. Ett sådant motsättande kan göras genom en Nej tack-skylt (se prop. 1999/2000:40 s 41). Artikel 1 i ICC:s ”Regler för reklam och marknadskommunikation” fastslår att all reklam måste följa rådande lagstiftning (i detta fall rådande marknadsföringslagstiftning).

Företaget har inte motsatt sig att man har delat ut aktuell reklam. Däremot har man angett att en Nej-tack dekal ej funnits på anmälarens brevlåda. Utifrån de uppgifter som framkommit i ärendet finner DM-nämnden, då anmälaren inte inkommit med begärd komplettering avseende sin Nej-tack dekal, att Svensk Direktreklam inte agerat i strid mot god direktmarknadsföringssed.

Med detta uttalande är ärendet avslutat.

Etiska nämnden för direktmarknadsföring

Mattias Grundström, Sekreterare