Svensk Direktreklam

Uttalandedatum: 20190411
Diarienummer: 19-027, 19-028, 19-029 samt 19-075
Anmälare: En konsument
Motpart: Svensk Direktreklam
Frågeställning: Utdelning av oadresserad reklam till hushåll som undanbett sig sådan genom anslag på brevlådan
DM-nämndens beslut: DM-nämnden finner att Svensk Direktreklam brutit mot god sed vid direktmarknadsföring genom att dela ut eller låta dela ut oadresserad reklam till brevlådor vid vilka det fanns en Nej tack-skylt

Anmälarnas uppgifter
Anmälarna har uppgivit att man tagit emot oadresserad reklam från Svensk Direktreklam (SDR), trots att de med en Nej-tack skylt på sina brevlådor visat att man inte ville ha oadresserad reklam.

Företagets uppgifter
SDR är mycket noga med att följa de etiska regler som finns i sin bransch, där respekt för Nej tack-dekaler är en av de viktigaste. Varje utdelare får information om detta när denne börjar sitt arbete som reklamutdelare. Trots detta händer det vid enstaka tillfällen incidenter då någon av företagets utdelare delat reklam till ett hushåll trots att hushållet undanbett sig reklam. Orsaken är då oftast att utdelaren är ny och har missuppfattat sina instruktioner, eller helt enkelt i brådskan inte observerat Nej tack-skylten.

SDR har i de aktuella ärendena bekräftat anmälarnas uppgifter och i sina yttranden konstaterat att utdelarna i dessa fall missuppfattat sina instruktioner, vilket företaget beklagar. Företaget har tagit upp saken med de aktuella utdelarna och man har, mycket noggrant, redogjort för rutinerna när hushåll tackar nej till reklam. Företaget hoppas och tror att anmälarnas Nej tack-skyltar kommer att respekteras fortsättningsvis.

DM-nämndens bedömning
Enligt artikel C14 i Internationella handelskammarens (ICC) ”Regler för reklam och marknadskommunikation” ska marknadsföraren respektera system som ger konsumenter möjlighet att visa att de inte vill ha oadresserad direktreklam. Ansvar för att reglerna efterlevs åvilar enligt artikel 23 i samma regelverk den vars produkter marknadsförs, reklambyrån eller annan kommunikationsproducent samt utgivaren, medieföretaget eller annan uppdragstagare/ leverantör.

Branschorganisationen SWEDMA har i sitt ”Program om god sed vid direkt marknadsföring som inte begärts” angivit att det strider mot god sed vid direktmarknadsföring att dela ut oadresserade kommersiella reklamförsändelser till hushåll som genom klart och entydigt anslag vid brevlådan avböjt sådana försändelser (s.k. stoppdekal eller Nej tack-skylt).

I 5 § marknadsföringslagen (2008:486) framgår det att all marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed och i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. DM-nämnden har vid flera tillfällen uttalat att nämnda regler ger uttryck för god sed vid direktmarknadsföring.

Slutligen bör det även noteras att det följer av 21 § samma lag att utdelning av oadresserad direktreklam inte är tillåten om konsumenten tydligt motsatt sig detta. Ett sådant motsättande kan göras genom en Nej tack-skylt (se prop. 1999/2000:40 s 41). Artikel 1 i ICC:s ”Regler för reklam och marknadskommunikation” fastslår att all reklam måste följa rådande lagstiftning (i detta fall rådande marknadsföringslagstiftning).

SDR har bekräftat anmälarnas uppgifter och i sina yttranden konstaterat att utdelarna i dessa fall missuppfattat sina instruktioner, vilket företaget beklagar. DM-nämnden går därför på anmälarnas uppgifter och finner att SDR agerat i strid med god direktmarknadsföringssed.

DM-nämnden ser dock positivt på företagets vidtagna åtgärder för att tillse att dylika händelser inte upprepas.

Med detta uttalande är ärendet avslutat.

Etiska nämnden för direktmarknadsföring

Mattias Grundström, Sekreterare