Svensk Direktreklam

Uttalandedatum: 20190401
Diarienummer: 19-04-01
Anmälare: En konsument
Motpart: Svensk Direktreklam
Frågeställning: Utdelning av oadresserad reklam till hushåll som undanbett sig sådan genom anslag på brevlådan
DM-nämndens beslut: DM-nämnden finner att Svensk Direktreklam brutit mot god sed vid direktmarknadsföring genom att dela ut eller låta dela ut oadresserad reklam till en brevlåda vid vilken det fanns en Nej tack-skylt

Anmälarens uppgifter
Anmälaren har uppgivit att hon tagit emot oadresserad reklam från Svensk Direktreklam, trots att hon med en Nej tack-skylt på sin brevlåda visat att hon inte ville ha oadresserad reklam.

Företagets uppgifter
Svensk Direktreklam motsätter sig inte att företaget gjort fel utan anger att det rör sig om ett förbiseende. Företaget kommer att ta upp saken med aktuell utdelare för att tillse att detta inte ska upprepas.

Svensk Direktreklam beklagar det inträffade.

DM-nämndens bedömning
Enligt artikel C14 i Internationella handelskammarens (ICC) ”Regler för reklam och marknadskommunikation” ska marknadsföraren respektera system som ger konsumenter möjlighet att visa att de inte vill ha oadresserad direktreklam. Ansvar för att reglerna efterlevs åvilar enligt artikel 23 i samma regelverk den vars produkter marknadsförs, reklambyrån eller annan kommunikationsproducent samt utgivaren, medieföretaget eller annan uppdragstagare/ leverantör.

Branschorganisationen SWEDMA har i sitt ”Program om god sed vid direkt marknadsföring som inte begärts” angivit att det strider mot god sed vid direktmarknadsföring att dela ut oadresserade kommersiella reklamförsändelser till hushåll som genom klart och entydigt anslag vid brevlådan avböjt sådana försändelser (s.k. stoppdekal eller Nej tack-skylt).

I 5 § marknadsföringslagen (2008:486) framgår det att all marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed och i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. DM-nämnden har vid flera tillfällen uttalat att nämnda regler ger uttryck för god sed vid direktmarknadsföring.

Slutligen bör det även noteras att det följer av 21 § samma lag att utdelning av oadresserad direktreklam inte är tillåten om konsumenten tydligt motsatt sig detta. Ett sådant motsättande kan göras genom en Nej tack-skylt (se prop. 1999/2000:40 s 41). Artikel 1 i ICC:s ”Regler för reklam och marknadskommunikation” fastslår att all reklam måste följa rådande lagstiftning (i detta fall rådande marknadsföringslagstiftning).

Svensk Direktreklam har inte motsatt sig att företaget delat ut reklam till anmälaren varför DM-nämnden går på anmälarens uppgifter. DM-nämnden finner därför att företaget har agerat i strid mot god sed vid direktmarknadsföring.

Med detta uttalande är ärendet avslutat.

Etiska nämnden för direktmarknadsföring

Mattias Grundström, Sekreterare