Svensk Direktreklam

Uttalandedatum: 20190401
Diarienummer: 19-024
Anmälare: En konsument
Motpart: Svensk Direktreklam
Frågeställning: Utdelning av oadresserad reklam till hushåll som undanbett sig sådan genom anslag på brevlådan
DM-nämndens beslut: DM-nämnden finner att Svensk Direktreklam inte brutit mot god sed vid direktmarknadsföring då reklam inte delats ut utan det rört sig om samhällsinformation eller gratistidningar

Anmälarens uppgifter
Anmälaren har uppgivit att han tagit emot oadresserad reklam från Svensk Direktreklam, trots att han med en Nej tack-skylt på sin brevlåda visat att han inte ville ha oadresserad reklam.

Företagets uppgifter
Svensk Direktreklam bedömer att aktuellt ärende grundar sig på ett missförstånd och olika definitioner av begreppet ”reklam.” Efter att ha kontaktat anmälaren har företaget fått information om (via exemplifiering på mottagna trycksaker) att företagets utdelare har delat ut samhällsinformation och gratistidningar, vilket då felaktigt kategoriserats som reklam. Däremot har företaget inga uppgifter om att någon reklam har delats ut till hushållet.

Företaget har nu informerat anmälaren om att man slipper gratistidningar om man sätter upp ytterligare en dekal med budskapet, samt att det inte går att tacka nej till samhällsinformation.

Svensk Direktreklam hoppas och tror att alla missförstånd därmed ska vara ur världen.

DM-nämndens bedömning
Enligt artikel C14 i Internationella handelskammarens (ICC) ”Regler för reklam och marknadskommunikation” ska marknadsföraren respektera system som ger konsumenter möjlighet att visa att de inte vill ha oadresserad direktreklam. Ansvar för att reglerna efterlevs åvilar enligt artikel 23 i samma regelverk den vars produkter marknadsförs, reklambyrån eller annan kommunikationsproducent samt utgivaren, medieföretaget eller annan uppdragstagare/ leverantör.

Branschorganisationen SWEDMA har i sitt ”Program om god sed vid direkt marknadsföring som inte begärts” angivit att det strider mot god sed vid direktmarknadsföring att dela ut oadresserade kommersiella reklamförsändelser till hushåll som genom klart och entydigt anslag vid brevlådan avböjt sådana försändelser (s.k. stoppdekal eller Nej tack-skylt).

I 5 § marknadsföringslagen (2008:486) framgår det att all marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed och i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. DM-nämnden har vid flera tillfällen uttalat att nämnda regler ger uttryck för god sed vid direktmarknadsföring.

Slutligen bör det även noteras att det följer av 21 § samma lag att utdelning av oadresserad direktreklam inte är tillåten om konsumenten tydligt motsatt sig detta. Ett sådant motsättande kan göras genom en Nej tack-skylt (se prop. 1999/2000:40 s 41). Artikel 1 i ICC:s ”Regler för reklam och marknadskommunikation” fastslår att all reklam måste följa rådande lagstiftning (i detta fall rådande marknadsföringslagstiftning).

Svensk Direktreklam har inkommit med underlag som styrker att ett missförstånd kan ha skett i aktuellt ärende och att de utskick som gjort inte varit reklam, och således inte i strid med god direktmarknadsföringssed. DM-nämnden finner därför att företaget inte har agerat i strid mot god sed vid direktmarknadsföring.

Med detta uttalande är ärendet avslutat.

Etiska nämnden för direktmarknadsföring

Mattias Grundström, Sekreterare